Isabelle Ståhl

Elise läser på universitetet och dejtar på Tinder. Hon har GPS:en ständigt påslagen och utbyter erfarenheter av antidepressiva med sina vänner. Hon tycker egentligen bara om män i övre medelåldern, de är som hästar, så lugna, orubbliga och förnöjsamma, de har ingen ångest, de bara äter och sover och berättar anekdoter. Hon skulle vilja vara en häst.
När hon träffar Victor verkar hon bli lycklig på det där omedelbara sättet, trots att han är i hennes egen ålder. Lyckan går snart över i en känsla av tomhet.

”Just nu är jag här” handlar om hur man ska kunna säga »jag älskar dig« i en avförtrollad tid där alla ord har förlorat sin mening, men där längtan efter närhet är ofrånkomlig.
En Stockholmsskildring som är medveten om traditionen tillbaka till Hjalmar Söderberg, och samtidigt är en relationsroman i högsta grad för och i vår egen tid.

”Eden” är Isabelle Ståhls efterlängtade återkomst efter romandebuten ”Just nu är jag här”. Vid vårterminens slut har Elise bara skrivit teoridelen i sin masteruppsats i konstvetenskap. Relationen med Johan verkar vara slut. Han tycker att hon har en mörk livssyn och alltid måste prata om nervsystemet. Elise själv önskar att hon vore ett blötdjur eller ett träd och vill återgå till ett tidigare stadium i evolutionen. När hon träffar Johannes och Fredrik som studerar utdöda språk känner hon en ovanlig tillhörighet. På jakt efter en gemenskap bortom den moderna civilisationens begränsningar följer de motorvägen ned genom Europa.

Psykets laboratorium är en studie av texter skrivna av filosofen Walter Benjamin (1892–1940) och tre läkare, som utforskade psyket genom självexperiment med hallucinogena droger i Weimarrepubliken på 1920-talet. För att beskriva det inre under drogrus talade man genom andra, genom kollektivt skrivande och citering av litteratur, psykiatri och filosofi med en månghundraårig historia. Experimenten ägde rum i den moderna storstaden Berlin, som efter första världskriget genomgått en radikal modernisering och blivit en plats för många sorters experiment. I rusen återfinns känslan av separation från omvärlden, som speglar den moderna storstadens alienation och splittring, men också upplevelser av en ny helhet.